Har en kusin som varit praktikant hos Camilla Norrback. Det verkar inte vara så hyvens som det lanserats som. Mkt det här med ekologin kommer tillsammans med att värna om arbetare och så. Men på kontoret används mest praktikanter till arbete för att det är billigt… ja, rentav gratis. De har fått jobba dygnet runt, de får inte ens middag eller ngt sånt när de jobbar över. Och det är ngt som förväntas, inte ngt som ses som undantag. Det känns inte så bra. Lite hyckleri känns det som.
Hon hade tydligen också blekt garner med klorin. Inte direkt miljövänligt kan jag tycka. Och hon flyger mkt också, kanske det sämsta man kan göra för miljön transportmässigt. Mer framförhållning kanske man skulle kunna önska.
Sen är det givetvis bra att det finns designers som försöker. Men kanske ska man ta alla designers egna utsagors om deras arbete med en nypa salt? Det är trots allt deras egen utsaga av allt. Janne Josefsson på alla säger jag!
Jättetrist om det nu var så för din kusin och för ev. andra praktikanter. Jag tokgillar Camilla som jag skrev hos mig, men givetvis hör jag dig – och tror dig om du säger att du upplevde det så (liksom kusinen). Har ju personligen inte varit anställd av fröken Norrback så jag kan inte uttala mig om det du skriver. Tyckte bara att det verkade lite konstigt och att det inte alls är så jag känner Camilla. Och kanske kan det vara så att man är olika i olika situationer/olika roller. Kulkul att du ville kommentera hos mig och heja att du försöker få fram en ekologisk medvetenhet hos folk genom denna fina blogg:-)
Det är nog ganska vanligt att man är två olika människor i yrkesrollen och privat. Särskilt om man är en människa som är driven och lyckas skapa sig ett namn. Finns många företagsledare genom åren som varit stenhårda på arbetet och mjuka privat. Och det är ju inom dessa roller det finns flest sociopater och psykopater. Nu menar jag inte på ngt sätt att Camilla Norrback skulle vara ngtdera utan mer att det finns en viss typ av människor som söker sig till offentliga roller och att den privata, den offentliga och arbetsledaren inte behöver se likadana ut.
Jag är själv privat väldigt blyg men i jobbet är jag väldigt bestämd och framstår nog som väldigt självsäker och kunnig. Det är ngt som krävs av mig för att jag ska kunna göra ett bra arbete…
Roligt att du blev den första som kommenterade! Tack!
I en okristligt tidig morgontimma:
En ära helt på min ära:-) Att få vara först, alltså. Du får gärna fortsätta att höra av dig/kommentera hos mig när du tycker att jag har fel, behöver påminnas om ekologiskt tänk eller när du har ngt på hjärtat av annat slag. Ska fortsätta att kika in här mellan varven.
Och japps – det där med chefer och psykopati är tyvärr något som kan gå hand i hand. Ibland. Eller inte.
Ta hand om dig:-)